Dunedin

Idag upp hyfsat tidigt eftersom vi ville åka till Royal Albatross Centre för att möjligen få se Albatrossar irl.

Solen lyste från en klarblå himmel, lite kyligt i luften men härligt hög luft. Vi åkte ut på Otagohalvön, öster om Dunedin (uttalas med betoning på e:et). Vägen var smal och slingrande och Tommy säger att jag satt och suckade eftersom jag satt på utsidan mot ”stupet”. .. Man önskar att det vore tvärtom ibland, men det är alltid jag som hamnar där, lagen om allting jävlighet…

Vi kom fram redan vid halv elva tiden, centret öppnade dock inte förrän vid halv tolv. Längst ut här på Otagohalvön finns världens enda Albatrosser som häckar på något fastland i världen. De första kom hit redan i början av nittonhundratalet men kollonin etablerades inte förrän på trettiotalet när de första ungarna kläcktes och kunde utvecklas till fullvuxna individer.

image

Vi tog en guidad tur genom centret av Joel, en lite märklig men väldigt underhållande och kunnig guide.

image

Först lite allmän info om Albatrossen, och sedan en kort film för att avslutas med the real thing. Tyvärr så hade Albatrossarna inte någon lust att dyka upp så vi fick nöja oss med info och film.

Eftersom pengarna går till en god sak eftersom i stort sett alla albatrossarterna är utrotningshotade eller nästan utrotade tuckte vi inte att det gjorde så mycket. Vi fick i alla fall en massa intressant info, bl.a. så kan par utan ungar ta hand om föräldralösa ungar och föda upp dem som egna och två honor kan föda upp en föräldralös unge t.ex.

image

Från äggläggningen fr. mitten av november ruvar hannen och honan ömsesidigt i åttio dygn. Innan dess har det tagit honan ca 40 dagar att utveckla ägget i sin kropp. Ungen vårdas sedan ända fram till slutet av september då den ger sig av på en världsomspännande flygtur och återkommet till födelseplatsen först efter 4-5 år. Föräldrarna som har fött upp den enda ungen tar minst ett års paus innan nästa unge skall kläckas och födas upp. Albatrossens huvudsakliga föda är bläckfisk som den fångar på natten då bläckfiskarna kommer upp till ytan för att söka föda.

image

Efter detta intressanta besök tog vi en välsmakande lunch på centret och gav oss sedan iväg mot Timaru. Och då började regnet och inte bara regn kom från himlen, utan vi hamnade i en hagelskur som vi aldrig tidigare varit med om. Haglen låg i drivor på vägen, först trodde vi att det var grus innan vi insåg att det faktiskt var hagel.

Timaru är nästa destination, en liten ort på östkusten söder om Christchurch  vi får se vad den har att erbjuda.

Det är faktiskt ganska kallt i det här landet, värmare på i bilen under natten, dubbeltäcke OCH överkast förutom nattlinne för att hålla värmen… Ja jag är ju en liten frysgris förstås, men det tär faktiskt på en när man fryser så f-b…

Men det överdådiga landskapet och utsikterna gör att man förundras hela tiden. Man kan inte låta bli att fundera över vilka stordåd de uträttat på den relativt korta tid som landet byggts (se wikipedia). NZ ligger t ex etta på antikorruptionslistan. Och ingenstans tillämpar man drickssystem, vilket är skönt för en turist att veta, man kan sas inte göra bort sig om man inte fattat hur mycket påslag som förväntas.

Vi gjorde en liten avstickare till en liten kustby för att få eftermiddagskaffe. Väldigt ödsligt, MYCKET backigt för att komma dit. Men ett stort kafé med full service, mat, dricka, kaffe. Så är det nästan alltid, ser mycket anspråkslöst ut men väl inne finns personal med fina uniformer och tårtpapper på huvudet…😊

image

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: