Polen

Vi lämnade Vilnius på söndag morgon. Det var fint väder, och trafiken synnerligen lugn. Staden och dess innevånare vilade sig denna dag. Stora trafikleder går in/ut från Vilnius och strax var vi ute på landet. Slätten bredde ut sig liksom skogarna (blandskog) och det var huvudsakligen platt, platt, platt. Jag tänkte på de unga män och kvinnor som levde i många år i skogarna som partisaner, för att försvara sitt land. Vi såg ju bilder av dessa unga människor, hur de hade grävt ner sig i underjordiska hålor, kläder de burit, vinteroveraller som blivit sydda åt dem för att kamouflera sig vintertid osv. Oftast slutade det med fängslande, tortyr, deportation, död… Det finns nog inte en familj i Litauen som inte har sådana tragiska händelser i sin familjehistoria och som präglat deras liv.

Målet för dagen var i alla fall att lämna Litauen och åka till Polen och de Masuriska sjöarna.  Masurien är en del av Polen i nord-ost (gammalt namn Ost-Preussen) med ca 3000 sjöar som är mer eller mindre förbundna med varandra. Området är fullt av pensionat, ”resande rum”, hotell och campingplatser och nyttjas för friluftsliv och semestrar av såväl polacker som turister, tydligen mest tyskar. Det är också ett ganska kulligt landskap, vilket var trevligt efter Estlands, Lettlands och Litauens slätter. Här finns småskaliga jordbruk, byarna ligger tätt, tätt på varandra, den ena byn avlöser i själva verket den andra, och vägarna är smala och slingriga. Polska bilförare har hittills visat sig vara ganska hetsiga, de ligger gärna väldigt nära, och kör ständigt om, ingen får ligga framför verkar det som. Inte heller verkar hastighetsbegränsningar vara något som man behöver ta hänsyn till. Det gör dock vi, som har GPS:en inställd på att varna för det. Det första som mötte innanför den polska gränsen var förresten 2 poliskontroller med laser, så vi kände direkt att här gäller det att passa sig!

Vi hade bokat på hotell ACH Masury i Mikolajki, (l:et uttalas som w, det har egentligen ett snedstreck igenom sig) vilket visade sig vara ett kap. Nytt, fräscht, fantastisk utsikt, god frukost etc till bra pris. Kriterierna för våra bokningar är annars att frukost ingår, fritt wi-fi och gratis och helst övervakad parkering. Vi körde runt i omgivningarna samt åt på den vackra strandpromenaden.

Sen fick vi svårigheter – var skall vi åka härnäst? Polen är ett stort land, och eftersom vi inte egentligen vet så värst mycket om vilka sevärdigheter som är värda att besöka behövde vi göra en plan. Den erfarenhet vi hittills gjort av vägnätet är att vägarna är bra, men smala och krokiga med hastighetsbegränsningar titt som tätt. Det tar lång tid att resa även korta sträckor. Warszawa besökte vi förra året, och enligt mina polska arbetskamrater har vi sett det som är värt att se där, dvs gamla staden, så redan innan hade vi bestämt att inte resa dit. Krakow vill vi dock besöka, så vi gjorde en plan för resan dit. Och vi beslöt oss också för att hålla oss till östra delen av landet. För att inte få för långa körsträckor, beslöt vi ta 2 övernattningar innan vi är framme i Krakow.

Polen har för övrigt en yta som motsvarar ungefär tre fjärdedelar av Sveriges. Sina nuvarande gränser fick Polen 1945, efter andra världskrigets slut. I öster fick man då avträda en tredjedel av sin yta till Sovjetunionen (nuvarande sydvästra Litauen med huvudstaden Vilnius, västra Vitryssland och västra Ukraina) och istället erhöll man i väster och nordöst tyska områden som motsvarade drygt hälften av förlusten (tidigare tyska Nedre Schlesien, Pommern och två tredjedelar av Ostpreussen). Hela Polen flyttades så att säga ett par hundra kilometer västerut. Landet fick därmed en längre kust mot Östersjön än tidigare.

25 mil sydöst om Mikolajki stannade vi på ett motell, som såg precis ut som en vacker herrgård. Vi åt middag i en stor balsal, preparerad för bröllop, vid ett ensligt bord. God och mycket riklig mat (puh… det är verkligen svårt att veta vad man beställer, och jag som inte kan äta så mycket får alltid skämmas för att jag måste lämna så mycket kvar på tallriken…)

I södra Polen höjer sig landskapet gradvis mot bergen längs gränsen till Tjeckien och Slovakien.
Nästa övernattning är på ett motell på en bensinstation, motellet ligger precis i början av höjningen av landskapet . Vår GPS har hela resan varit inställd på kortaste vägen men av någon anledning anser den att den rätta vägen därmed är de smalaste och slingrigaste vägarna, så därför har vi nu sett all jordbruksmark och alla byar i lantbruksområdena i den del av Polen som ligger mellan Mikolajki och Gorno/Kielcie där andra övernattningen gjordes. Vissa delar tycks tämligen välbärgade, välskötta gamla och även nybyggda snygga hus, i andra delar är det mesta förfallet och igenväxt och ändå tycks det bo människor bakom de spetsgardinprydda fönstren. Många cyklister (utan hjälm givetvis) förflyttar sig på de slingrande vägarna. Man kan ge sig den på att man får möte precis när man behöver passera en sådan, som gärna har hela styret fullt av kassar, och även fram- och bakkorgar fullastade av varor.

Odlingar av majs, raps (ser det ut som- finns det höstraps?), bärbuskar, äppelodlingar osv har vi sett, men också tobaksodling förmodade jag. Tog en bild av växtligheten för senare koll. Men så passerade vi en tobakslada, där ett gammalt par satt och rensade bladen, samt hade de upphängda för tork, och då blev jag övertygad om att det var tobak vi sett.

Tobak i långa rader

Tobak i långa rader

 

image

Mamma hade blomstertobak på balkongen. Dessa blommor är väldigt lika

Efter att varit bortskämda med samma snabba wi-fi och samma kostnader för teletrafik som i Sverige i Estland, Lettland och Litauen, irriterar vi oss nu på att vi har behövt stänga av roaming för att begränsa telekostnaderna. Det innebär dessvärre att det är svårare att skaffa sig information, vi är ju vana att ta Google i anspråk för att förklara världen för oss. Polskan är ju också ett sånt svårt språk för oss. Det är inte så lättolkat, vare sig i skrift eller tal.Många yngre kan givetvis engelska, men engelska tv-program övertolkas tex av en talande röst. Det kan bli lätt förvirrat, en kvinna talar affekterat ser man på bilden, men en sval mansröst översätter direkt till polska…

I morgon reser vi till Krakow.

 

 

Annonser

Liepaja – Kaunas – Vilnius (Litauen)

Liepaja ligger som jag nämnde tidigare på lettiska västkusten. Det är en ganska hyfsat stor stad (nr 3 i landet) med såväl universitet/högskola som marin högskola. Man har två hamnar, en för handelsfartyg, en för krigsfartyg. Liepaja ligger i höjd med Kalmar ungefär, avståndet är kanske 25 mil? svårt att mäta på Google Maps…

Vi hade tänkt att bilfärden från Riga till Liepaja skulle gå längs den lettiska kusten, men efter att ha färdats 10 mil eller så i ett barrskogsbälte som sträcker sig längs hela kusten, och knappt sett vatten en enda gång, gav vi upp denna tanke och ställde kosan in åt landet. Nu öppnade sig vyerna åtminstone, även om det är platt, platt, platt. Väldigt folktomt, vi mötte få fordon på hela tiden.

Hotellet i Liepaja (Europa City Amrita hotel) var helt ok. Dessutom höll de sig med en alldeles utmärkt restaurang som serverade superba rätter till bra priser. Jag åt t ex en saltinbakad regnsbågslax, som var enastående. Saltinbakning är verkligen inte något jag brukar göra, men denna tillagningsmetod tror jag behöver återupplivas! Perfekt sälta i fisken, inte alls torr!

Efter Liepaja reste vi vidare mot Litauen. Vid gränsen ändrades endast den utmärkta vägbeläggningen till en något mer sliten, men fortfarande helt ok beläggning. I övrigt märkte vi ingen skillnad.

Förresten är lettiska och litauiska de egentliga baltiska språken. De tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen, men skillnaden mellan språken är som mellan svenska och isländska, ganska stor således. Estländska däremot är ett östersjö-finskt språk som utgör ett av språken inom språkgruppen finn-ugriska språk tillsammans med finska, samiska och ungerska.
Målet för dagen var Kaunas, Litauens 2:a stad. Här stod ett besök på  Djävulsmuseet på agendan. Kaunas verkar ha mycket att bita i framöver. Läget är vackert, och kuperat. Vi hade fin utsikt över staden då hotellet låg högt beläget.

Djävulsmuseet utgav sig för att vara det enda i världen. Det var ganska kul faktiskt, olika aspekter av mänskligt liv kopplat till djävulssymbolen. Vi saknade dock koppling till sex/erotik, som väl kan sägas driva mycket av synden i världen. Den var helt bortcensurerad.

image image image image image

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan besökte vi ett utomhusmuseum, som Skansen utan djur, och utan tingeltangel och försäljning osv. Helt enkelt ett antal gamla byggnader utplacerade i vacker miljö, för att åskådliggöra det gamla bondesamhället.  I varje ”bosättning” fanns en guide som kunde berätta (eller inte) om byggnaden och det gamla livet. Väldigt fint gjort. Vi fick promenera duktigt för att hinna med större delen av området innan vi behövde åka vidare.

image image image image image image image image image

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Målet för dagen var alltså Vilnius, Litauens huvudstad. ca 540 000 innevånare. Floderna Vilnia och Neris flyter samman här.

Vi anlände i rusningstrafiken, det är lite pulshöjande när man inte vet var man ska, och hur filerna är dragna och vilken trafikkultur som råder. Men vi kom välbehållna fram till Hotel Rinno, alldeles i närheten av Gamla Stan. Toppenhotell, vi fick 2 rum. Faktiskt härligt att få sitta i sköna fåtöljer i stället för i sängen när man skriver/tittar på tv… omväxling förnöjer. Efter en utmärkt frukost, begav vi oss till KGB-museet. I sanning en mycket omskakande upplevelse. Det går nästan inte i ord beskriva den insikt i mänskligt ondska vi fick beskriven för oss, en ondska som satts i system att i det närmaste utrota ett helt folk.

Litauen har plågats av utvandringar, utrotningar, deportationer och utvisningar under hundratals år. Från slutet av 1800-talet och fram till 2:a världskriget utvandrade ungefär en halv miljon människor. Från 1940 och framåt beräknar man att ytterligare 780 000 innevånare antingen dödats, flytt, deporterats. Från millenieskiftet och framåt har dessutom ett par hundra tusen innevånare utvandrat, främst till Storbritannien och Kanada i jakt på ett bättre liv. Om vi därtill lägger en negativ befolkningstillväxt och höga dödstal, förstår man lätt att Litauen har stora problem att tampas med.
Det vi lärde oss på museet är dock att litauer är ett envist, starkt och modigt folk. De har i årtusenden kämpat för sin rätt att kalla sig litauer och att försvara sig och sitt land. De kämpade mot nazisterna, och mot kommunisterna genom underjordiska rörelser, via den underjordiska kyrkan, med hjälp av exillitauer. Inte undra på att de kan verka kärva och svala, det får vi helt enkelt förstå.

Endast i Litauen skördades mänskliga offer i sb med försvarandet av tv-tornet, 14 människor fick sätta livet till, många hundra blev skadade. Men det hjälpte!

Endast i Litauen skördades mänskliga offer i sb med försvarandet av tv-tornet, 14 människor fick sätta livet till, många hundra blev skadade. Men det hjälpte!

image image image image image

En mänskliga kedja av innevånare i Estland Lettland och Litauen som bildade en 60 mil lång kedja i en fredlig demonstration mot Sovjet 1991

En mänskliga kedja av innevånare i Estland Lettland och Litauen som bildade en 60 mil lång kedja i en fredlig demonstration mot Sovjet 1991

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter det tänkvärda besöket har vi fotvandrat genom Vilnius gamla stad resten av dagen. Den är väldigt stor och utspridd. Mycket är svårt slitet och behöver mycket omsorg, men man kan se att det här kan komma att bli väldigt vackert den dag man får råd att ta sig an att restaurera de gamla vackra byggnaderna. I morgon reser vi vidare till Polen. Till de masuriska sjöarna närmare bestämt! Ber om ursäkt att bilderna kanske hamnar lite huller om buller, håller fortfarande på att lära mig hur WordPress funkar!

 

Narva, Viljandi, Riga, Liepaja

Vi sov två nätter på hotellet i Tallinn, därefter reste vi vidare till Narva vid ryska gränsen. Gränsfloden heter Narva, därav namnet. Som alla som kan sin historia vet, stod här ett slag år 1700, då allas vår Kalle dussin spöade den ryska armén. 720 svenskar dödade, men 20 000 ryssar dog. Svenskarna var ca 12 000 och ryssarna var 30 000 man. Svenskarna hade snöglopp i ryggen, vilket förstås var en fördel, då ryssarna inte såg något. Ryssarna flydde mot floden i panik varvid många helt enkelt drunknade.

Men Narva har ett långt förflutet, danskar, ”Tyska orden” (riddarorden), polacker, svenskar, ryssar osv hade under lång tid varit Narvas herrar. En stor befästning började byggas redan på 1200-talet och byggdes successivt ut ända till mitten på 1700-talet, därefter minskade behovet av denna typ av befästningar.

Vi bodde på hotell King, vi var nog de enda gästerna. Restaurangen ekade tomt, men maten höll, trots liten publik, god klass till vettiga priser. Vi sov i den minsta sängen hittills sedan vi träffades, 1975…:-)

Narva är en sliten stad, innevånarna bär WCT-overaller och huvtröjor. De talar övervägande ryska. Det finns en stor gränsövergång mitt i staden.

Området runt floden är mycket vackert, och fästningen (som har byggts upp de senast 30 åren) är verkligen väl värt ett besök.

Efter Narva beslutande vi oss för att köra till staden Viljandi. Den verkade intressant utifrån vad vi läst oss till på internet. Hostel Ingeri bokades. Estland är övervägande väldigt platt, med blandskog, vägarna är spikraka, och i väldigt god kondition. När vi närmade oss Viljandi blev de dock väldigt krokiga och backiga, och landskapet blev mycket mer intressant. Viljandi ligger på en ås, staden har en mycket fin gammal bebyggelse av trähus, kullerstensgator OCH en gammal befästning/kloster som stammar från 1200-talet. Hela staden är grön, vackra stora träd och parker, lummigt och lugnt, så härligt.

Hostel Ingeri var ett riktigt kap! Jättevänlig personal och jättefint rum, underbara sängar, egen balkong, kök att göra egen frukost i (det är skönt att bestämma själv vad man lagar då och då, även om hotellfrukost kan var spännande i sig). Hostellet låg 50 meter från kyrkan som varje timme, efter timslaget, spelade en melodi, på den spröda klockan, inte störande alls, och inte nattetid.

Efter Viljandi, reste vi vidare till Lettland och Riga. Första stoppet i Lettland (lunch) gjorde vi på en restaurang som visade sig vara kopplat till ett ölbryggeri. Tyvärr kunde vi inte ölprova, men köpte med oss några flaskor ändå, som inmundigades senare.

Vi tog en weekendresa till Riga för 5 år sedan, det var sent en höst före julmarknaden. Kallt och blåsigt men intressant. Nu var vädret ett helt annat, precis lagom för sightseeing. Gata upp och gata ner, många steg blev det i hälsoappen i iPhonen… Det huvudsakliga intrycket är att staden har kommersialiserats på ett tråkigt sätt. Om vi jämför med Tallinn, känns det mer tingeltangel i Riga. De stora hangarerna där marknaden huserar verkar ha problem, stora delar av dem har inte längre några stånd/diskar och minst en hangar är helt stängd. Hela området är väldigt slitet, och ingen aktivitet verkar heller pågå för att förbättra. Riga har dock många vackra stora stadsparker, som man visionärt etablerat långt tillbaka och som ger så mycket glädje och struktur och karaktär på staden idag. Man önskar att  någon stadsplanerare av idag hade den typen av visioner. Är det inte det de är till för???

Jugenhusen å andra sidan är fantastiska att bese. De som skapade dem i slutet av 1800- början av 1900-talet hade verkligen både fantasi och visioner, och var inte så lite storvulna. Enligt en bok vi köpte finns 800 sådan fastigheter i Riga, men bara ett fåtal av dem är renoverade till sin ursprungliga glans. Den mest kände arkitekten hette Eisenstein, han var far till den kände regissören av Pansarkryssaren Potemkin,Sergey Eisenstein.

Efter 16000 steg var vi trötta i fötterna och lade oss på hotellrummet och kollade film! Hurra för Netflix!

Så styrde vi kosan mot Liepaja, allra västligast på lettiska kusten. Här finns världens största mekaniska kyrkorgel (?), och en orgelfestival startar idag den 22/9. Tyvärr blir vi inte kvar för att lyssna, det hade varit trevligt annars! Orgeln var enorm och kyrkorummet var också väldigt vackert.

 

 

Tallinn, Estland

Efter några härliga dagar på Laulasmaa spa hotell, har vi nu tillbringat 2 dagar i Tallinn. En sådan fin stad detta är, Gamla Stan i Stockholm, släng dig i väggen!

Förra gången jag var i Tallinn, var 199o. Det var på den tiden jag fortfarande arbetade som sjuksköterska på infektionskliniken på Danderyds sjukhus. Vi skulle ha planeringsdag och beslöt oss för att göra studiebesök på ett cancersjukhus i Tallinn. Detta var på tiden före Estlands frigörelse från Sovjetunionen.

Besöket började märkligt, en av undersköterskorna blev inte avsläppt av båten. Hon hade kommit till Sverige från Sydamerika (Chile?) via Moskva, där hon bott i flera år med sin familj. Jag minns inte varför hon inte fick komma in i Estland, med konstigt var det att en arbetskamrat inte fick delta i studiebesöket. Efter att vi andra fått gå av båten, blev vi uppslussade på en buss, passerade en grind i ett högt stängsel med taggtrådsrullar högst upp och blev forslade till ett stort gulgrått sjukhus. Väl inne i sjukhuset luktade det skarpt av karbol och stenkol. Patienterna låg hårt nedbäddade i sina järnsängar. Sjuksköterskorna hade stenansikten och bar tighta uniformer men huvudbonaden bestod av ett sorts huckle som jag associerar med skolkökslärarinnor, det hela blev en aning komiskt.  Vi fick en föreläsning som gick ut på att cancervården i Estland hade lika goda resultat som den i väst, så var det kanske eller inte…

Sedan gick vi på promenad i Gamla Stan. Det var första gången i mitt liv jag träffade tiggande barn, det gjorde mig mycket illa berörd. Bebyggelsen av mycket nedgången och såg ut att vara bortom räddning. Vi hade också en förbeställd lunch på ett matställe. Menyn bestod bland annat av gravad gädda, som såg nätt och jämt ätlig ut. Jag skämdes mycket över att jag inte fick ner maten, de serverad oss mat som helt klart var det bästa de kunde åstadkomma.

Annat är det nu! Estland har verkligen förändrats efter att ha återtagit sin självständighet 1991. När man läser på om Estlands nutidshistoria förstår man att det har varit svåra ekonomiska omställningar som genomförts, men det verkar ändå som att man nu kommit ut på rätt sida om detta. Stora bilar, fina kläder, renoverade hus, mat i affärerna. Och så vitt jag kan se har dessutom Estland mycket att erbjuda inom modern design. Detta gäller såväl när det gäller kläder, som arkitektur, konst, keramik, mat osv. som säkerligen kommer att stå högt i kurs i framtiden!

Läs gärna mer på: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Estland

och https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Sjungande_revolutionen

I morgon reser vi mot Narva, sen får vi se!

imageimageimageimageimageimageimage

 

Estland, Laulasmaa Spa Hotel

Så är vi då äntligen avresta! Efter en veckas förberedelse tog vi färjan från Kapellskär över till Estland och Paldiski.

Det är mycket man behöver tänka på innan man kan resa bort så länge. Försäkringar t.ex. Bilförsäkring, hemförsäkring med förlängning utöver 45 dagar, samt allmänt se över försäkringsskyddet om något skulle hända oss själva.

Vi behövde också se till båten, eftersom vi inte är hemma när det ordinarie upptagningstillfället är, löste vi detta genom att köra upp båten till Grepens marin i Öregrund och lägga den på varv över vintern. Där kommer man också att se över målning och lack, vilket ju varit ett arbete vi borde gjort själva för länge sedan men skjutit upp år för år…

Sen har vi tomten, med rabatter och häckar och så växthuset givetvis. Erika som hjälpte oss med tomten efter grundisolieringen kommer att se över trädgården och våra närmaste grannar passar såväl växthus som post och annat som kan uppstå när vi inte är på plats! Ovärderligt och det som möjliggör för oss att resa ut överhuvudtaget! TACK!

Våra barn har lovat att vara back-up om det skulle behövas.

Nåväl – vi behövde vara vid Kapellskär 2 timmar före avgång. Det kändes väl lång tid, men vi gjorde som vi blivit anvisade och anlände i god tid. Det var ju tur det, eftersom avgångstider (12.15) visade sig vara estnisk tid- dvs en timme före svensk tid. Således avgick färjan 11.15…

Överfarten var verkligen underbart händelselös. Oändligt klarblå himmel, strålande sol och plattvatten. Så skönt och helt motsatt förra gången vi reste, då vi kom från Kökar med vår egen båt. Vi färdades i gammal sjö och jag låg i akterruffen för att bemästra sjösjuka, usch…  Den här gången hade vi nästan en hel färja för oss själva. Jag räknade antalet passagerare, och jag tror vi var 12 stycken… Hela bildäcket var tomt…jag låg ute i solen på en flytvästlåda och bara njöt!

Vi såg inget av Paldiski när vi anlände. Det var helt mörkt, vi ställde in GPS:en på Laulasmaa och körde. Mycket fina vägar, väldigt lite trafik. Vi fick ett fint rum, som vi somnade i nästan bums.

Det är ett väldigt fint och modernt hotell, som linger i en gammal tallskog precis vid havet. Mycket vackert. Hotellets SPA-avdelningen har 6 bastu av olika typer, samt bubbelpool, swimmingpool etc.  Restaurangen håller väldigt hög klass.

Vi har i alla fall unnat oss såväl massage som pedikyr, manikyr och ansiktsbehandling, vi tyckte att vi skall börja resan med stil!

Imorgon checkar vi ut, då tar vi oss till Tallin och stannar där 2 nätter. imageimageimageimageimageimageimage