Liepaja – Kaunas – Vilnius (Litauen)

Liepaja ligger som jag nämnde tidigare på lettiska västkusten. Det är en ganska hyfsat stor stad (nr 3 i landet) med såväl universitet/högskola som marin högskola. Man har två hamnar, en för handelsfartyg, en för krigsfartyg. Liepaja ligger i höjd med Kalmar ungefär, avståndet är kanske 25 mil? svårt att mäta på Google Maps…

Vi hade tänkt att bilfärden från Riga till Liepaja skulle gå längs den lettiska kusten, men efter att ha färdats 10 mil eller så i ett barrskogsbälte som sträcker sig längs hela kusten, och knappt sett vatten en enda gång, gav vi upp denna tanke och ställde kosan in åt landet. Nu öppnade sig vyerna åtminstone, även om det är platt, platt, platt. Väldigt folktomt, vi mötte få fordon på hela tiden.

Hotellet i Liepaja (Europa City Amrita hotel) var helt ok. Dessutom höll de sig med en alldeles utmärkt restaurang som serverade superba rätter till bra priser. Jag åt t ex en saltinbakad regnsbågslax, som var enastående. Saltinbakning är verkligen inte något jag brukar göra, men denna tillagningsmetod tror jag behöver återupplivas! Perfekt sälta i fisken, inte alls torr!

Efter Liepaja reste vi vidare mot Litauen. Vid gränsen ändrades endast den utmärkta vägbeläggningen till en något mer sliten, men fortfarande helt ok beläggning. I övrigt märkte vi ingen skillnad.

Förresten är lettiska och litauiska de egentliga baltiska språken. De tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen, men skillnaden mellan språken är som mellan svenska och isländska, ganska stor således. Estländska däremot är ett östersjö-finskt språk som utgör ett av språken inom språkgruppen finn-ugriska språk tillsammans med finska, samiska och ungerska.
Målet för dagen var Kaunas, Litauens 2:a stad. Här stod ett besök på  Djävulsmuseet på agendan. Kaunas verkar ha mycket att bita i framöver. Läget är vackert, och kuperat. Vi hade fin utsikt över staden då hotellet låg högt beläget.

Djävulsmuseet utgav sig för att vara det enda i världen. Det var ganska kul faktiskt, olika aspekter av mänskligt liv kopplat till djävulssymbolen. Vi saknade dock koppling till sex/erotik, som väl kan sägas driva mycket av synden i världen. Den var helt bortcensurerad.

image image image image image

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan besökte vi ett utomhusmuseum, som Skansen utan djur, och utan tingeltangel och försäljning osv. Helt enkelt ett antal gamla byggnader utplacerade i vacker miljö, för att åskådliggöra det gamla bondesamhället.  I varje ”bosättning” fanns en guide som kunde berätta (eller inte) om byggnaden och det gamla livet. Väldigt fint gjort. Vi fick promenera duktigt för att hinna med större delen av området innan vi behövde åka vidare.

image image image image image image image image image

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Målet för dagen var alltså Vilnius, Litauens huvudstad. ca 540 000 innevånare. Floderna Vilnia och Neris flyter samman här.

Vi anlände i rusningstrafiken, det är lite pulshöjande när man inte vet var man ska, och hur filerna är dragna och vilken trafikkultur som råder. Men vi kom välbehållna fram till Hotel Rinno, alldeles i närheten av Gamla Stan. Toppenhotell, vi fick 2 rum. Faktiskt härligt att få sitta i sköna fåtöljer i stället för i sängen när man skriver/tittar på tv… omväxling förnöjer. Efter en utmärkt frukost, begav vi oss till KGB-museet. I sanning en mycket omskakande upplevelse. Det går nästan inte i ord beskriva den insikt i mänskligt ondska vi fick beskriven för oss, en ondska som satts i system att i det närmaste utrota ett helt folk.

Litauen har plågats av utvandringar, utrotningar, deportationer och utvisningar under hundratals år. Från slutet av 1800-talet och fram till 2:a världskriget utvandrade ungefär en halv miljon människor. Från 1940 och framåt beräknar man att ytterligare 780 000 innevånare antingen dödats, flytt, deporterats. Från millenieskiftet och framåt har dessutom ett par hundra tusen innevånare utvandrat, främst till Storbritannien och Kanada i jakt på ett bättre liv. Om vi därtill lägger en negativ befolkningstillväxt och höga dödstal, förstår man lätt att Litauen har stora problem att tampas med.
Det vi lärde oss på museet är dock att litauer är ett envist, starkt och modigt folk. De har i årtusenden kämpat för sin rätt att kalla sig litauer och att försvara sig och sitt land. De kämpade mot nazisterna, och mot kommunisterna genom underjordiska rörelser, via den underjordiska kyrkan, med hjälp av exillitauer. Inte undra på att de kan verka kärva och svala, det får vi helt enkelt förstå.

Endast i Litauen skördades mänskliga offer i sb med försvarandet av tv-tornet, 14 människor fick sätta livet till, många hundra blev skadade. Men det hjälpte!

Endast i Litauen skördades mänskliga offer i sb med försvarandet av tv-tornet, 14 människor fick sätta livet till, många hundra blev skadade. Men det hjälpte!

image image image image image

En mänskliga kedja av innevånare i Estland Lettland och Litauen som bildade en 60 mil lång kedja i en fredlig demonstration mot Sovjet 1991

En mänskliga kedja av innevånare i Estland Lettland och Litauen som bildade en 60 mil lång kedja i en fredlig demonstration mot Sovjet 1991

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter det tänkvärda besöket har vi fotvandrat genom Vilnius gamla stad resten av dagen. Den är väldigt stor och utspridd. Mycket är svårt slitet och behöver mycket omsorg, men man kan se att det här kan komma att bli väldigt vackert den dag man får råd att ta sig an att restaurera de gamla vackra byggnaderna. I morgon reser vi vidare till Polen. Till de masuriska sjöarna närmare bestämt! Ber om ursäkt att bilderna kanske hamnar lite huller om buller, håller fortfarande på att lära mig hur WordPress funkar!

 

Annonser

4 svar

  1. Hej. Vad fint berättande du skriver. Roligt att höra och f följa er resa
    Kram Ammi

  2. Roligt att få feed back! Hoppas ni har det bra, verkar ju varit toppenväder hittills. Här är ca 15 gr, och solen lös på oss i eftermiddags när vi klev ur bilen, här i Mikolajki (Polen, vid masuriska sjöarna i nordöster). Kram till er båda!

  3. Härligt att få följa med på er resa till länder så nära oss men som jag vet ganska lite om.Kram Lena

    • Hej Lena! Ja, det är just drivkraften bakom resan, varför vet vi så lite, och hur ser det egentligen ut? Landskap, samhällen, människor osv. Blir lättare att förstå skeenden och motiveringar om man har varit där och läst på, har vi känt. Och jag för min del lär mig mycket om vår svenska historia, som varit så involverad i Estland-Lettland-Litauen-Polens historia. Ser den sas ur ett annat perspektiv. Vidgar vyerna helt klart!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: