Polen 2

Efter att att har virrat omkring på polska landbygden, anlände vi efter diverse mental anspänning till Krakow. Anspänningen berodde till stor del på trafiksituationen. Enormt mycket trafik, många vägomläggningar/vägarbeten, oklara filmarkeringar/skyltar osv kan stressa vem som helst. Men tack vare vår utmärkta GPS (TomTom)  så – Best Western Efekt hotel Krakow, here we come! Puh!

Efter incheckning lärde vi oss hur man tar sig in till city. Vi bodde ca 5 km utanför stadskärnan. Efter kort promenad till hållplatsen steg vi ombord på linje 130. Polska namn är inte så lätta att memorera, så vi fick anstränga oss ganska ordentligt för att säkra att vi var på rätt väg, och vilken hållplats i ordningen på vägen vi anlände till. Men så fastnade bussen i en bilkö, och en av passagerarna propsade på att kliva av, fast ingen hållplats fanns i sikte. Han började pressa upp framdörrarna, någon sprutade pepparspray, oklart vem (chaufför eller passagerare) och en otäck stickande doft spred sig i bussen. Alla evakuerade bussen och den som förorsakade rabaldret, försvann totalt! Efter 5 minuter, med diverse hostande medpassagerare, fortsatte färden mot centrum.

Krakows gamla stadskärna är mycket vacker. Fantastiska katedraler, vackra byggnader i olika stadier av förfall eller renovering, pampiga huvudgator och torg och trånga gränder med massor av restauranger och klubbar, pubar och affärer. Otroligt mycket människor, hästdroskor, poliser, elektriska sightseeingbilar, fria stadsvandringar osv osv, helt enkelt ett myller av liv! Vi gick in i Maria-kyrkan och blev helt förstummade! Vilket överdåd! Kyrkan började byggas på 1200-talet, och det tog nästan 200 år innan den blev färdig, då den t ex förstördes i mongolernas anfall av staden på 1300-talet.

Mest känd är den dock för det otroliga altarskåpet, utfört av en enastående hantverkare, Veit Stoss, under perioden 1477-1496. En fantastisk bedrift. Men oavsett denna otroliga skicklighet är även resten av kyrkan magnifik! Rekommenderar varmt ett besök även om du inte är religiös (vilket vi inte är!). Sen orkade vi inte mycket utan tog oss tillbaka via buss, till hotellet.

Dag 2 i Krakow ägnades åt saltgruvorna i Wieliczka dit vi åkte med egen bil. Denna utflykt tog 6 timmar i anspråk (inklusive körning). Vi steg ner till 135 meter allt som allt och besökte olika stationer på vägen som beskrev arbetet med att bryta bergssalt. Sen var det också diverse salar med religiös anknytning, exempelvis hade 2 personer ägnat 60 år att bryta ut sten/salt för att skapa ett kyrkorum av gigantiska proportioner. Intressant hur som haver, guidningen var mycket gedigen, och vi var tämligen utmattande efter denna övning. Så till den milda grad, att när vi åter anlände in till Krakow för att besöka slottet (Wavel – grundat av Sigismund- Johan IIIs son, kung i Polska riket från 1587-1632 då han avled) och det visade sig att vi missat stängningstiden med 5 minuter, endast sjönk ner på närmaste restaurang och begrundade vår besvikelse över en öl. Åter till hotellet, vi hade gått 19 000 steg och förtjänade drinkar i hotellbaren därför…

Men dag 3 åkte vi till Auschwitz-Birkenau. Vi hade lagt till ytterligare en hotellnatt för att få tillfälle att genomföra detta besök. Hur skall man beskriva ett sådant? Hur kan ondskan sättas i system på detta sätt och bli en del av samhällskroppen? Finns det överhuvudtaget  beskrivningar över människors ifrågasättande av det ohyggliga som man är på väg att bli en del av?  Och hur är det möjligt för både förrövare och överlevare att över huvudtaget gå vidare? Vår guide var utmärkt, lagom dos av återhållen vrede, och full av kunskap och insikt. Auschwitz-Birkenau är museum sedan 1947, då en grupp överlevare gjorde till sin livsuppgift att se till att det som skett i koncentrationslägren inte skall glömmas och återuppstå i annan form. Nu står vi i Europa inför en situation när folk kan stå emot folk, invandrare emot infödda, rika emot fattiga, intelligensia mot okunniga, osv. Nynazismen breder ut sig och håller på att bli rumsren ytterligare en gång, och historielösheten blir en oemotsagd sanning, om vi inte vågar säga emot!

Här i det gamla Öst-Europa finns fortfarande strömningar kvar från det som möjliggjorde skeendet under WWII, det är helt enkelt ett faktum. I nationer med helt annan bakgrund en vår, där man etablerades som nation först efter WWI 1918, och sedan i samband med WWII annekterades, blev lydstat (som i Slovakiens fall- till Tyskland och därmed fick strida på Tysklands sida) och sedan hamnade bakom järnridån (Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ungern, Tjeckien, Bulgarien, Rumänien, Jugoslavien mfl) med anledning av Sovietunionens järnregim, fram till Glasnost (Michail Gorbatjov) jäser det fortfarande en hel del anti-semitism, förtryck av romer och andra minoriteter. I Ungern, som vi är på väg till nu, verkar man t ex helt glömt bort Ungernrevolten 1956 (läs gärna här för er som glömt bort detta mörka, liksom ungarna själva https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Ungernrevolten), när hela Europa ställde upp och tog emot de som flydde förtrycket. Just idag har ju ungrarna haft en folkomröstning huruvida man vill hjälpa till med att ta emot asylsökande. Här har vi ytterligare en knäckfråga, som jag tycker mig se, är det ok att ta emot pengar från EU för att bygga upp landet, men sedan inte ställa upp på våra gemensamma principer, i synnerhet de som har att göra med medborgerliga rättigheter och humanitet? NEJ anser jag, det är inte OK!

Man får många funderingar omkring sin egen identitet och den självklara tillhörighet i sin nationalitet man har när man kuskar runt så här. Ju mer jag läser om Europas historia desto mer förstår jag hur inskränkt jag i själva verket är och hur lätt jag haft att fördöma andras åsikter och slutsatser. Vi tolkar alla vår nutid utifrån det vi vet och kan om det som gjort oss till de vi själva är. Historieundervisningen borde var huvudämne i skolan (är det det kanske?) och alla skolors skolresor borde ställas till Auschwitz-Birkenau för att vaccinera kommande generationer mot idiotiska idéer och idioter till ledare…

Vi var tämligen känslomässigt utmattande efter denna utflykt så vi unnade oss en ”night on the town” efter detta. Middag och drinkar och öl och oktoberfest osv… i Krakows innerstad. Sedan hem med bussen till det utmärkta hotellet.

Nu är vi i Slovakien och lär oss om detta land. Vi har förflyttat oss från Polens lågland över Tatra-bergen till en liten stad vid namn Lipovsky Mikulas. Efter en utmärkt hamburgare (McDonalds släng dig i väggen) försöker vi gulla med internätet här på pension Rotunda. I morgon beger vi oss mot Ungern via diverse sevärdigheter här i Slovakien.

Annonser

2 svar

  1. Ja det är faktiskt konstigt så fort man glömmer, jag tänker på Ungern. Fantastisk resa ni gör. Själva sitter vi just nu och äter frukost på bryggan i fullt solsken. Åker hemåt idag på em. Lotta

  2. Starka intryck. Du har helt rätt att alla skolbarn borde ha ett besök i lägren.
    Här hemma njuter vi av kalla nätter och soliga dagar och att vi kommer allt närmare husmöten mm. Saknar er och hoppas ni har det jättebra. Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: