Slovakien och Ungern

img_7981

Spissky Hvar

Nu är vädret åter som det brukar vara när vi är ute och reser… dvs det regnar! Det började i Liptovsky Miculas, hela natten hällregnade det efter kvällens intensiva duggande. Det var på sätt och vis ganska skönt, till intet förpliktigande. Vi kunde häcka i vårt rum och läsa och kolla nätet… dvs först måste nätet startas, då det inte var tillgänglig på översta våningen dit vi blivit hänvisade. Den här gången testade vi hur lite vi kunde tänka oss att betala för en övernattning, och rummet på Rotunda kostade ca 310 kr/natt inklusive frukost. Det var ok, rummet var slitet men tillhandahöll definitivt det vi behövde, toa, dusch, internet, rena handdukar och sänglinne. Det var också ett ganska stort rum, i jämförelse. Frukosten var dessutom precis vad vi behövde, te, bröd, ost, skinka, grönsaker och en fantastiskt god och krämig yoghurt! Samt utmärkt te, äntligen!

Det där med övernattning är inte så enkelt som man kanske tror. Vi bodde i Krakow på Best Western för ca 400 kr/natt. Det var ett riktig ”good deal”, perfekt i alla avseenden gältande sängar, internet, frukost och övriga tjänster som hotellet tillhandahöll (restaurang och bar, byte av linne varje dag om man ville, bokningstjänster osv). Men just det där med frukost är faktiskt lite mer ”privat” än man till att börja med inser. Efter 40 år av gemensamma frukostvanor, ter sig scrambled eggs, korvar, bacon, vita bönor, pannkakor etc etc ganska ointressant, och man vill bara ha sitt vanliga starka te, med mackor och ost… för att må bra. Så knepet är att hitta något som ger det optimala. Bra sängar är förstås en grundbult, och jag för min del vill ha en egen säng som inte gungar när Tommy rör sig, och ett eget täcke. Sen är jag nöjd, OM sänglinnet är fräscht förstås!

Liptovsky Miculas är ett litet ställe nedan Tatrabergen, och vi stannade inte tillräckligt länge för att känna staden på pulsen. Efter övernattningen begav vi oss till Spissky Hvar, en stor borganläggning från 1000-talet (grunden från romartiden), på en klippa som höjde sig över det omgivande landskapet. Regnet forsade ner, och anläggningen var befriande tomt på allehanda anpassningar i förhållande till väder och vind. Det var brant, halkigt, låga staket och med rasrisk här och var… vi lyssnade på borgens historia i audioguide och promenerade själva runt. Nu fick vi användning för våra vandringskängor och våra regnrockar…!

img_7949

Spissky Hvar (borg) på avstånd. Det regnade…

Sen riktade vi in oss mot ungerska gränsen. På den slovakiska sidan var vägarna helt enastående, i fantastisk kondition och ingen trafik att tala om och i jämförelse med den polska hetsen (omkörningar, stressande beteende med att ligga 2 meter bakom i 90 km/h osv) rena semestern, så ändrades saken när vi kom in på ungerska sidan på gränsen mot Slovakien.

Målet var i alla fall Eger, huvudort i distriktet som producerar det goda ungerska vinet Egri Bikavér. Enligt turistinformationen en riktigt intressant ort.

Vi kom fram ganska sent till Penzio Eden. Efter att ha tagit rummet i anspråk gav vi oss ut i gränderna för att försöka hitta en middagsrestaurang. Det var tämligen mörkt där, det var mest ungdomar som var på väg hit och dit. Jag tilltalade i alla fall 2 ynglingar i huvtröjor och nedhasade brallor och frågade om de talade engelska. So and so… men de gjorde så gott de kunde- dvs när språket inte räckte till- följde de med oss till den del av stan där restauranger fanns, och hjälpte oss på traven, verkligen jättefint!

Eger är en universitets- och högskolestad förutom att det är ett centrum för omgivande vinindustri. Man har diverse byggnader från såväl den osmanska tiden (1500-talet) som från senare barocktid. Men det var på något sätt halvdant. Turistinformationen gav klara besked, men när man väl var på plats för besök, var det oklart hur man skulle komma in, om det var öppet, om man över huvud taget tänkte guida… om man var välkommen helt enkelt…

Vårt rum på Penzio Eden, mötte dessvärre inte MINA krav… madrass och kudde luktade surt, det var inte rent i toan och duschavloppet var fullt av hår. Här går min gräns känner jag, jag vaknade av lukten och kunde inte somna om eftersom min hygieniska fantasi ”loopade”… usch…  däremot var frukosten perfekt, parkering på en låst innergård, hjälp med att hitta tvätteri (dags för tvätt efter 3 veckor ”on the road” vilket vi betalade 68 SEK för= mycket prisvärt) etc… och väldigt vänligt bemötande. Så vad skriver man då, när man sedan blir ombedd av bokningssiten, att skriva en recension? Man vill ju inte göra ner dem totalt!

image

Reflektioner i övrigt: unga ungrare pratar engelska, mer eller mindre bra, äldre inte alls. Eventuellt lite tyska. Ungern (åtminstone den del vi besökte) är ett kontantsamhälle, man tar inte kort utan vill ha betalt i kontanter. Varför kan man undra? När vi läser på verkar regeringen ha trixat väldigt mycket med bankerna efter valutakrisen 2008 och framåt. Kanske har sin grund i detta, eller så kanske man skattefuskar? Ibland fick man inte kvitton…

Sen har vi ju det där med tv – det är ingen idé att sätta på tv:n över huvud taget, ingen kanal på engelska eller tyska heller för den delen, trots att många tyskar besöker den delen av landet. Inget är textat, allt är dubbat, eller helt enkelt direktöversatt av EN röst (för både män och kvinnor).

Vi reste vidare till nästa ställe, Tihany vid Balatonsjön.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: