Mot norr…

Barcelona visade sig från sin bästa sida när vi på söndag morgon gav oss iväg ut ifrån gyttret av gränder med vår lilla bil. Inte mycket trafik och det är ju bra när man inte är säker på vägen och söker sig fram.

Vägen till Lyon var alldeles utmärkt, denna gång har vi bett GPS:n att ge oss snabbaste vägen, och vi färdas de ca 60 milen på 5 timmar. I Lyon checkar vi in på Ibis, och går sedan till Brasserie Georges vid järnvägsstationen för att få oss en bit mat. Det visar sig vara ett stort ställe, högt i tak med takmålningar och kristallkronor. Kyparna är klädda i vita skjortor, väst och svarta byxor och har fluga. Mycket fräckt! En kypare sköter drickaupptagningen, en annan sköter matbeställning och en tredje serverar. Då och då släcks belysningen, personalen kommer in med tårta med tomtebloss och en födelsedagstruddelutt spelas. Alla applåderar. Kul! Maten är utmärkt och vi hade väldigt trevligt!

Tidigt upp nästa morgon, ytterligare 60 mil att köra. Målet är Maring-Noviand vid Mosel, och Weingut Bollig, där vi skall övernatta och göra årets sektbeställning.

Vi kommer fram när det har börjat mörkna. Sista biten är som det brukar vara, slingrig och snirklig och följer floden (Mosel). Vi möts av Dieter och hans fru och sonen Carsten, som numera har tagit över vinproduktionen. Man producerar mellan 35-40 000 flaskor vin per år.
Maring-Noviand håller sig med ungefär 8 odlare som producerar eget vin. Utöver detta är ca 15 st odlare av vindruvor, men säljer dessa till andra. Här produceras även bordsdruvor, för den inhemska marknaden.
Mängden odlare har minskat under senare år. Gamla odlingsområden har fått växa igen, men nu köps de nedlagda fälten åter upp, man återplanterar och utökar på så sätt arealen. Skördetekniken har utvecklats, nya maskiner har tagits fram för att förenkla både skörd och transport på de branta sluttningarna. Men fortfarande skördas de mesta för hand.

Vi har besökt Weingut Bollig tidigare, kanske för 10 år sedan, när vi var i Moseldalen tillsammans med Ammi och Lasse H. Lasse A hade samtidigt arrangerat en resa till Weingut Bollig för sina vänner i Nyköping. Vi anslöt till denna resa under ett dygn, deltog i vinprovning och studiebesök i staden Trier (med romerska anor). Det var då vi fick upp ögonen för sektproduktionen, att den tillverkas precis som på champagnesättet. Sedan dess har vi hållit oss till denna utmärkta produkt, som är väl så god som champagne och synnerligen prisvärd!
Vi blir tilldelade ett utmärkt rum med trinett i gästhuset de har för att härbergera både gäster och plockare.

Dieter och hans fru skall gå på födelsedagsbjudning hos grannarna, så det blir Carsten som tar på sig ansvaret att pröva viner med oss. Stackars Carsten, vi utsätter honom för 3:e gradens förhör… det är intressant att lyssna på honom, och han vidgar vårt perspektiv på vintillverkning avsevärt.

img_4143

Carsten, Weingut Bollig

T ex är de tyska vinlagarna mycket stränga (liksom öllagarna) och det är inte tillåtet att benämna vinerna på något eget sätt, det som gäller är de föreskrivna sorterna.
Vi försöker förstå i vilket läge man bestämmer sig för vilka olika sorters vin man tänker producera, vad respektive skörd passar till. Erfarenheten väger tungt, du måste ha sett druvan ute på fälten (här växer druvorna på de mer eller mindre branta sluttningarna ner mot Mosel), när blommade stocken, vilket väder har det varit sedan dess, hur mycket löv har skuggat druvan, dvs hur mycket sol har nått den, är den gul eller grön, är det mycket eller lite på klasen, och hur många klasar är det per vinstock. Allt detta och mängder med andra överväganden därtill behövs för att fatta det slutgiltiga beslutet om vilken typ av vin skörden passar för.
Om det är en gammal vinstock ger den i allmänhet mindre och färre druvor, i gengäld kan de ha högre smak och sockerhalt. Stockarna är mindre, men har längre rötter och tar bättre upp vatten och näring.
Vid nyplantering väljer Bollig att låta stocken växa i 3 år utan att klippa ner den, det är ett ovanligt förfaringssätt. Den nysatta stocken ger ingen skörd, men samtidigt som den växer uppåt med mycket löv, växer även roten neråt. Det innebär att man från 3:e året kan få ut närmare full produktion. Efter 3:e året börjar man klippa ner antalet rankor och tukta stocken.

Vinstockarna är självpolinerande, så de behöver inte bin i sig för att sätta frukt. Men Carsten har sått en särskild blandning av växter mellan stockarna för att därmed öka biodiversiteten, återföra näring och så gott som möjligt bidra till miljön. Man hade räknat mängden olika växter på ett av fälten häromåret och kommit fram till närmare 200 olika, vilket får anses bra, i en monokultur som brukats under så många år.
Vinstockarna klarar utan bekymmer ner till -10-15 graders kyla. De har ofta snö här, men inte alla vintrar.

Efter en skön natt i absolut tystnad, inte ens ett kuckeliku, den natt när månen skall ha varit som närmast och störst, gör vi vår vinbeställning för denna gång. För säkerhets skull ber vi dem leverera vinet hem till oss. Vi vet ju inte om vi kan behöva parkera bilen på en offentlig obevakad parkering, med inbrottsrisk, och den risken vill vi inte ta.
Hemleverans lägger till ca €1 per flaska.

Så fortsätter vi vår färd norrut. Nästa stopp Bielefeld.

img_4145

Vinotek Laymühle

img_2736

Mosel, mot Piesport, vinstock efter vinstock bekläder sluttningarna.

Annonser

2 svar

  1. Du är otroligt duktig att berätta! Och inte kunde ni ha druckit mycket vin eftersom du kommer ihåg all fakta så bra!

    • Nä det blir inte så mycket i varje glas att man får minnesförlust! 😉. Men det var jättekul att få en så personlig guidning!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: